Hej några trogna få.
Sitter ensam i lägenheten efter en fin dag med glass i parken och bio med några kära vänner. Vi såg filmen Älska mig igen och den var ganska bra. Den handlade om en kille vars fru tappade allt minne efter en bilolycka, tänk att den man levt med i så många år helt plötsligt inte vet vem man är, vilken smärta. Det värsta var att filmen var verklighetsbaserad.
En till sak jag tänkt på är avundsjuka, vilket otroligt vackert men samtidigt farligt ord. Jag anser att så länge avundsjuka hålls på en fin nivå så är det något bra, att man kan avundas andra. Det är man börjar trycka ner personen i fråga för att man själv är avundsjuk som det går för långt. Att kunna säga till personen att "gud vad jag är avundsjuk på dig, var stolt över dig själv och vad du har" är något fint, men att försöka göra livet sämre för personen i fråga för att den har något du vill ha, är inte okej.
En person jag avundas är Jimi Hendrix, visst han dog vid 27 års ålder men gud vad han åstakommit stora saker. Tror det inte finns en människa som aldrig hört hans namn, det är därför han var fri och gjorde precis som han ville., Han skrev underbara låtar och är enligt de flesta jordens genom tidernas bästa gitarrist. Han har otroligt många bra budskap så som
"The story of life is quicker then the blink of an eye, the story of love is hello, goodbye."
"I'm the one that has to die when it's time for me to die, so let me live my life, the way I want to."
"When I die, I want people to play my music, go wild and freak out and do anything they want to do."
"When the power of love overcomes the love of power the world will know peace."
Dessa filmer spelades in under Woodstockfestivalen 15-17 augusti 1969, efter drygt ett år (18 september 1970) dog en av jordens genom tidernas största legender.
Jimi visste hur man fann lycka, inte genom vad sina föräldrar tyckte, inte vad ens vänner tyckte utan vad han själv tyckte och kände. Han ville spela musik, han ville leva fritt och han gjorde det också, något jag beundrar han för men även något jag är lite avundsjuk på.
Ibland känner jag att jag inte hör hemma i den värld jag lever i, jag skulle vilja tas till slutet på 60-talet bland alla legender, bra musik och framför allt till den värld där allting inte handlade om karriären och skolan. Jag skulle vilja vara människa utan krav, det enda jag vill tänka på är mig själv, mina kära och att göra världen bättre.
Peace, Love & Understanding helt enkelt.
S.












